söndag 26 januari 2014

Fantomen 1981 Nr 11


Egentligen har jag bara två saker att säga om fantomenäventyret som finns i det här numret. Jag gillar inte tecknarstilen alls. Faktum är att jag var nära att hoppa över att läsa det enbart på grund av det. Det andra är att Djungelns Budbärare, som äventyret heter, egentligen berättar två historier. Det mest uppenbara är förstås om en militärkupp som är tänkt att störta Bengalis president Luaga och göra Överste Sabel till diktator. Det är inte ett särskilt medryckande äventyr, delvis beror det kanske på tecknarstilen, jag vet inte.

Det andra äventyret bjuder på är mycket intressantare ur fantomenhistorisk synvinkel. Det ingår nämligen en redogörelse för hur Fantomens förfader började använda apor och fåglar för att skicka viktiga meddelanden genom djungeln. Det är en krystad berättelse men vi får i alla fall träffa på Rödskägg i ett par tecknade rutor.

Det finns också ett Rick O’Shay äventyr i tidningen. Jag tror aldrig jag läste dessa när jag var ung. Men ska man skriva så får man allt se till att vara ambitiös tänkte jag. Således bestämde jag mig för att inte hoppa över något. Jag kan väl inte påstå att jag blev något större fan efter äventyret. Jag fattade heller inte varför serien hette Rick O’Shay när huvudpersonen i äventyret kallades Hipshot Percussion… Det kanske klarnar om man läser ett par äventyr till?


Slutligen avslutas tidningen med Leo Gwenn och ett äventyr kallat Vraket. Inte heller detta har jag några som helst minnen av att jag skulle ha läst när det begav sig. Men faktum var att det var helt ok. Först trodde jag att det var något övernaturligt. Det börjar med ett mysiskt vrak som egentligen inte borde finnas men till slut får det en rationell upplösning. Jag tror inte att Leo Gwenn förekom i Fantomen särskilt ofta men vi får väl se framöver!

onsdag 22 januari 2014

Starke Staffans Äventyr: Fetischen



Jag vill minnas att jag i min barndom även läste ett par andra album av denne Starke Staffan. Minnena av en sådan eskapad är dock grumliga. Det finns ett par fragment som jag inte hittar i denna – Fetischen, som således torde komma från något av de tidigare sex seriealbumen med honom.

Starke Staffan är en vanlig liten pojke. Det är kanske inte uttalat hur gammal han egentligen är men att han har nått tonåren är i alla fall tveksamt. Han är dock mycket mogen för sin ålder och är dessutom oerhört hjälpsam mot sin omgivning. Nästan lite överdrivet mycket kan jag tycka. Jag skulle vilja se den 8-10-åring som frivillig hjälper sin gamla lärarinna att koka te när hon är förkyld. Och det är just det där med förkylning som är andemeningen i den här historien. Starke Staffan är nämligen inte stark längre om han blir förkyld! Det är lite grand som att Simsons styrka sitter i håret men det är en annan historia.

Här är det frågan om lurendrejeri. Det finns en utställning på museet och i denna utställning finns det en Fetisch som ondskefulla människor villa att Starke Staffan ska stjäla åt dem. Han är naturligtvis inte alls intresserad av detta och för att fånga honom måste de först se till att han blir förkyld. Dumt nog tänker det inte på att han inte är till någon nytta om han förlorar sin styrka. Hur som helst så lyckas skurkarna övertyga honom att han ska göra det av goda skäl, han ska hjälpa en gammal man som bara kan bli fri från sina åkommor med hjälp av den magiska Fetischen. Inget kunde vara längre från sanningen. Anledningen att man vill komma år den är istället att man ämnar använda dem till att åsamka olika rika människor en otäck hudsjukdom och sedan öva utpressning för att göra dem friska igen.


Det var rätt kul att åter stifta bekantskap med detta album igen. Jag mindes en hel del men verkligen inte allt. Den skiljer sig också lite från det jag mesta dels läste i min barndom. Det är inte en klockren superhjältesaga även om Starke Staffan verkligen har övernaturlig styrka. Den utspelar sig ändå i en ”vanlig” miljö och det finns inga superskurkar att ta hänsyn till.


söndag 19 januari 2014

Lucky Lukes Äventyr: Bröderna Dalton får en chans


Jag minns faktiskt inte vad jag tyckte om det här seriealbumet som liten. Att jag gillade Lucky Luke minns jag men inte vilka album som var bäst egentligen. På baksidan finns en förteckning över 19 album. Jag misstänker att det tillkommit flera efter dess men jag vet inte säkert vilka och hur många. Men eftersom Bröderna Dalton får en chans är tryckt 1975 är chansen ganska stor.

Berättelsen går ut på att en senator plockat fram ett nytt lagförslag. Han vill släppa ut brottslingar i samhället och låta dem återanpassa sig. Tanken är att om de klarar prövotiden – 1 månad, så blir de fria. Gör de det minsta lilla brott under tiden åker de in igen. Ord och inga visor alltså. Naturligtvis måste detta testas med västerns mest förhärdade brottslingar – Bröderna Dalton. Det hela är dömt att misslyckas redan från början.

Det blir ett ganska knasigt äventyr som till slut mynnar ut i någon form av sensmoral. Ska man återanpassa brottslingar till samhället får man allt se till att guida dem lite. Man kan inte räkna med att de ska klara det på egen hand. Kul är att man belyser människans fallenhet att dra förhastade slutsatser. Så fort Bröderna Dalton och Lucky Luke kommit till staden för experimentet börjar butiksinnehavarna ge kassapparaterna till de ökända bröderna. När Lucky Luke är med dem heter det snabbt att han och Bröderna Dalton bildat en liga. Det där vänder förstås tvärt flera gånger beroende på hur vindarna blåser. Det är gjort på ett kul sätt men visst ligger det en hel del sanning bakom det också.

Dessutom råkar den urbota korkade fängelsehunden Ratata följa med i tron om att de beryktade bröderna håller på att rymma. Ett kul återseende får man lov att säga.


Som extra grädde på moset avslutas albumet med en sida om de riktiga Bröderna Dalton. Inte vet jag hur mycket sanningshalt det ligger i den berättelsen men det är väl kul att man på något sätt också försöker hålla en historisk prägel på äventyret.

lördag 18 januari 2014

Fantomen 1977 Nr 3


Det var ett bra tag sedan jag bestämde mig för att starta den här bloggen. Men eftersom saker och ting är som de är tog det mig ett tag innan jag riktigt koma fram till att börja. Jag ser faktiskt fram emot att bläddra genom mina gamla tidningar och publicera texter om dem här. Och jag hoppas att Ni kommer att finna det nöjsamt också! J

Fantomen har jag inte bläddrat i på många år. Jag vet inte varför jag kände för att början med honom men han (tidningen) låg väl överst i högen helt enkelt. Fantomenäventyret som den här tidningen bjuder på heter Pratskeppet SS Blitz. Det är ett ganska ordinärt äventyr som inte var en stor nostalgitripp heller. Jag mindes inte den alls. I korthet handlar det om en liga pirater som placerar sin båt på internationellt vatten utanför Morristown för att sedan besöka densamma med nattliga räder och plundra den. Polisen kan ingenting göra eftersom fartyget ligger på internationellt vatten. Lyckligtvis är president Luaga personlig vän med Fantomen som gärna kommer dit och sätter dit skurkarna…

I tidningen finns också ett äventyr med Bernard Prince men eftersom det var del tre i en serie äventyr brydde jag mig inte om att läsa det. Det gjorde jag däremot med Blixt Gordon äventyret. Det är väl inte den serie jag tyckte bäst om i Fantomen på den tid det begav sig men det var i alla fall en helt ok upplevelse.

För övrigt var det lite av en nostalgitripp att åter läsa Fantomenklubbens sidor och i synnerhet deckarnöten som i vuxen ålder synes mig vara hur dum som helst. Nostalgi föds också ur de annonser som finns i tidningen. Ett kul återseende men inget som går till historien.




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...