Tintin på loppis!

Det är väl inte det ovanligaste albumet att finna. Men hittar man det till ett bra pris är det bara att slå till! Jag tror faktiskt att det här var den första kontakt jag fick med Tintin en gång i tiden. Då var det på lånekassett på biblioteket med Tomas Bolme som Tintin om jag inte missminner mig. Just det här albumet kom också som animerad långfilm för ett par år sedan Steven Spielberg regisserade och Peter Jackson producerade om jag inte missminner mig.

Tintin i Tibet

Jag tror inte att jag någonsin läste detta album i min ungdom. Att det var flera som gick mig förbi är jag helt säker på men exakt vilka minns jag inte. Fragment tycker jag mig minnas men helheten är det värre med.

Som vanligt är journalisten Tintin ute på äventyr som inte har ett dugg med journalistik att göra. Den här gången handlar det om en flygplansolycka och om Tintin som via en inre syn blir övertygad om att hans vän inte omkommit i kraschen. Han tar med sig Kapten Haddock för att leta och äventyret tar honom till… Tibet. Väl där börjar äventyret på riktigt. Kapten Haddocks kraftfulla vokabulär är klart underhållande liksom hans sätt att inte riktigt förstå hur omgivningen fungerar. Att han dessutom har svåra problem med spriten är förstås inget nytt. Det är heller egentligen inget man borde finna underhållande men han blir som en karikatyr av en alkoholist och då blir det kul. Nån form av lyteskomik kan man kanske säga.

Överlag innehåller inte äventyret några överraskningar. Det är väl ett typiskt medeläventyr kan man säga. Naturligtvis slutar det lyckligt, med aningen övernaturlig ton. Snömannen – Yeti – är nämligen en del av berättelsen. Och eftersom det inte finns något dokumenterat möte med en sådan varelse blir det lite fantasifullt av det. Men vem vet, den förskräcklige snömannen kanske finns i verkligheten och beter sig kanske just så som i detta album. Föga troligt förstås, men likväl möjligt…

Tintins Äventyr – Den Mystiska Stjärnan

Under mina ungdomsår läste jag förstås Tintin, det gjorde väl alla på den tiden. Detta var långt för det hade blivit sådant ramaskri kring teckningarnas karaktär gällande etnisk tillhörighet och liknande, nidbilder kan man väl säga. Jag kan heller inte minnas att jag reagerade på något särskilt sätt. Men det var andra tider, man tänkte inte på samma sätt som man gör nu. Och det säger jag helt utan värdering. Det är annorlunda nu jämfört med för 30-35 år sedan, så är det bara.

Ur ett vuxet perspektiv hittar jag inga nidbilder i just det här äventyret. Däremot hittar jag fyndiga namn på människorna. En vetenskapsman utan hår på huvudet heter till exempel Flintén, det är precis min humor.

Tintin är till yrket journalist men jag vet inte om jag någonsin har sett honom på en tidningsredaktion. Han är ute på äventyr som representant för det som är riktigt och rätt kan man säga. Han kompromissar aldrig med rättvisan, även om denna skulle gå emot lagen vid något enstaka tillfälle. Ändamålet helgar alltid medlen kan man säga. Om detta kan man förstås ha en ideologisk åsikt men jag tror att man ska försöka ta det för vad det är istället. Det är underhållande små äventyr och inte mycket mer. Man måste inte läsa in underliggande budskap även om det naturligtvis går att göra det.

I det här äventyret än man på jakt efter en mystisk meteorit som störtat ner på jorden. Naturligtvis är det flera intressenter som deltar i jakten varav den som Tintin ansluter sig till kör med rena metoder. Det gör däremot inte konkurrenterna som försöker sätta käppar i hjulet enbart på grund av profitbegär. Ska vi tolka det som kommunistisk propaganda?

Hur som helst är det inte mitt favoritalbum med Tintin, Jag kan inte minnas att jag var särskilt förtjust i det som barn/ungdom heller. När jag nyligen fyndade det i en second hand butik kunde jag däremot inte stå emot. Tintin är kultur, sånt man måste ha i hyllorna!