Jag minns faktiskt inte vad jag tyckte om det här
seriealbumet som liten. Att jag gillade Lucky
Luke minns jag men inte vilka album som var bäst egentligen. På baksidan
finns en förteckning över 19 album. Jag misstänker att det tillkommit flera
efter dess men jag vet inte säkert vilka och hur många. Men eftersom Bröderna Dalton får en chans är tryckt
1975 är chansen ganska stor.
Berättelsen går ut på att en senator plockat fram ett
nytt lagförslag. Han vill släppa ut brottslingar i samhället och låta dem
återanpassa sig. Tanken är att om de klarar prövotiden – 1 månad, så blir de
fria. Gör de det minsta lilla brott under tiden åker de in igen. Ord och inga
visor alltså. Naturligtvis måste detta testas med västerns mest förhärdade
brottslingar – Bröderna Dalton. Det
hela är dömt att misslyckas redan från början.
Det blir ett ganska knasigt äventyr som till slut mynnar
ut i någon form av sensmoral. Ska man återanpassa brottslingar till samhället
får man allt se till att guida dem lite. Man kan inte räkna med att de ska
klara det på egen hand. Kul är att man belyser människans fallenhet att dra
förhastade slutsatser. Så fort Bröderna
Dalton och Lucky Luke kommit
till staden för experimentet börjar butiksinnehavarna ge kassapparaterna till
de ökända bröderna. När Lucky Luke
är med dem heter det snabbt att han och Bröderna
Dalton bildat en liga. Det där vänder förstås tvärt flera gånger beroende
på hur vindarna blåser. Det är gjort på ett kul sätt men visst ligger det en
hel del sanning bakom det också.
Dessutom råkar den urbota korkade fängelsehunden Ratata följa med i tron om att de
beryktade bröderna håller på att rymma. Ett kul återseende får man lov att
säga.
Som extra grädde på moset avslutas albumet med en sida om
de riktiga Bröderna Dalton. Inte vet
jag hur mycket sanningshalt det ligger i den berättelsen men det är väl kul att
man på något sätt också försöker hålla en historisk prägel på äventyret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar