Agent X9 – Specialalbum 1985

Agent X9 innehåller som regel flera serier och detta album är inget undantag. Först ut är serien Axa som egentligen inte riktigt hör hemma i tidningen eller albumet tycker jag. Inte för att det skulle vara sämre än det övriga innehållet på något sätt, faktiskt nästan det omvända, men det känns som att Agent X9 är en tidning som ska fokusera på deckarserier och inte framtidsvisioner av ett postapokalyptiskt samhälle. Mer eller mindre går äventyret, som går under namnet Frihetskämpen, ut på att skaffa sig sin frihet. Att bryta sig lös från samhället och, trots att Axa är kvinna vägrar hon låta sig fastna i könsrollerna. Det är mycket nakna bröst i den här serien, kanske är det ett sätt att locka till sig läsare, kanske är det ett sätt att göra en frihetspoäng? Jag har lite svårt för sensmoralen. Axa söker sin frihet men alla kan inte söka sin frihet eftersom allt bara kommer at bli kaos då. Någon måste hålla ihop samhällstrukturen även om handlingen utspelar sig i en postapokalyptisk värld. Är det anarkism Axa söker? Hur som helst är det ett riktigt bra äventyr och om jag minns rätt har jag bara läst något enstaka ytterligare äventyr om henne.

Albumet innehåller även ett äventyr med Agent Corrigan och jag vet inte om det är sant men är inte det här Agent X9 egentligen? Åtminstone avslutas äventyret med att konstatera att Agent X9 fullgjort sitt uppdrag. Det är kanske inte det mest fantastiska äventyr som finns och egentligen är jag inte särskilt förtjust i agentserier. Min grej har alltid varit superhjältar. Hur som helst handlar äventyret – Mannen med Spionväskan – om en väska full med stulna dokument och en spionorganisation som Agent Corrigan är på spåren. Det ena leder till det andra och givetvis löser Agent Corrigan fallet. Det är inte så många sidor och lite småunderhållande är det väl, men inte det bästa jag har läst.

Så har vi då Modesty Blaise, anledningen till att Agent X9 existerar! Jag minns serien med välbehag och inser, när jag nu åter bekantar mig med den, varför jag en gång började samla på just tidningen Agent X9! Det här är kronan på verket helt enkelt! Äventyret denna gång heter Hotet från det okända och behandlar ett utomjordiskt hot. Det handlar förstås om något helt annat än utomjordingar eftersom serien inte är övernaturlig på något sätt. Jag älskar Modesty Blaise och hennes ständige följeslagare, den knivkastande Willie Garvin. Jag inser också varför jag kände igen tecknarstilen i Axa, det är nämligen samme Romeo som har tecknat båda serierna!

Slutligen finns det ett ospecificerat äventyr som heter Snabba Stålar. Jag tycker det är ganska tråkigt tecknat och den påminner i tecknarstilen kanske om Buck Ryan. Det är en ganska enkel historia om ett rån med märkta sedlar och om hur gangstrarna försöker lura polisen med sin, enligt dem själva, geniala plan.

Tintin i Tibet

Jag tror inte att jag någonsin läste detta album i min ungdom. Att det var flera som gick mig förbi är jag helt säker på men exakt vilka minns jag inte. Fragment tycker jag mig minnas men helheten är det värre med.

Som vanligt är journalisten Tintin ute på äventyr som inte har ett dugg med journalistik att göra. Den här gången handlar det om en flygplansolycka och om Tintin som via en inre syn blir övertygad om att hans vän inte omkommit i kraschen. Han tar med sig Kapten Haddock för att leta och äventyret tar honom till… Tibet. Väl där börjar äventyret på riktigt. Kapten Haddocks kraftfulla vokabulär är klart underhållande liksom hans sätt att inte riktigt förstå hur omgivningen fungerar. Att han dessutom har svåra problem med spriten är förstås inget nytt. Det är heller egentligen inget man borde finna underhållande men han blir som en karikatyr av en alkoholist och då blir det kul. Nån form av lyteskomik kan man kanske säga.

Överlag innehåller inte äventyret några överraskningar. Det är väl ett typiskt medeläventyr kan man säga. Naturligtvis slutar det lyckligt, med aningen övernaturlig ton. Snömannen – Yeti – är nämligen en del av berättelsen. Och eftersom det inte finns något dokumenterat möte med en sådan varelse blir det lite fantasifullt av det. Men vem vet, den förskräcklige snömannen kanske finns i verkligheten och beter sig kanske just så som i detta album. Föga troligt förstås, men likväl möjligt…

Tintins Äventyr – Den Mystiska Stjärnan

Under mina ungdomsår läste jag förstås Tintin, det gjorde väl alla på den tiden. Detta var långt för det hade blivit sådant ramaskri kring teckningarnas karaktär gällande etnisk tillhörighet och liknande, nidbilder kan man väl säga. Jag kan heller inte minnas att jag reagerade på något särskilt sätt. Men det var andra tider, man tänkte inte på samma sätt som man gör nu. Och det säger jag helt utan värdering. Det är annorlunda nu jämfört med för 30-35 år sedan, så är det bara.

Ur ett vuxet perspektiv hittar jag inga nidbilder i just det här äventyret. Däremot hittar jag fyndiga namn på människorna. En vetenskapsman utan hår på huvudet heter till exempel Flintén, det är precis min humor.

Tintin är till yrket journalist men jag vet inte om jag någonsin har sett honom på en tidningsredaktion. Han är ute på äventyr som representant för det som är riktigt och rätt kan man säga. Han kompromissar aldrig med rättvisan, även om denna skulle gå emot lagen vid något enstaka tillfälle. Ändamålet helgar alltid medlen kan man säga. Om detta kan man förstås ha en ideologisk åsikt men jag tror att man ska försöka ta det för vad det är istället. Det är underhållande små äventyr och inte mycket mer. Man måste inte läsa in underliggande budskap även om det naturligtvis går att göra det.

I det här äventyret än man på jakt efter en mystisk meteorit som störtat ner på jorden. Naturligtvis är det flera intressenter som deltar i jakten varav den som Tintin ansluter sig till kör med rena metoder. Det gör däremot inte konkurrenterna som försöker sätta käppar i hjulet enbart på grund av profitbegär. Ska vi tolka det som kommunistisk propaganda?

Hur som helst är det inte mitt favoritalbum med Tintin, Jag kan inte minnas att jag var särskilt förtjust i det som barn/ungdom heller. När jag nyligen fyndade det i en second hand butik kunde jag däremot inte stå emot. Tintin är kultur, sånt man måste ha i hyllorna!